Vilken sorglig kväll! Från början var det tänkt att jag, Julia, Thomas och Hampus skulle äta middag på Varda, men så blev det inte. Istället blev det gråtkväll hemma hos Carro. Vi tittade på filmen "A Walk To Remember", en riktig kärleksfilm. Vi störtbölade oss igenom hela filmen. Vi bölade efter filmen. Vi sitter fortfarande här och tycker synd om oss själv. Vi önskar att vi hade en pojkvän som var lika romantisk som killen i filmen. Vi önskar att vi ens hade en pojkvän! Ja, det är synd om oss.
Är det ändå inte ganska bra att bara gråta ut och tycka riktigt synd om sig själv ibland? Att bara släppa ut allt. Jag och Caroline tror i alla fall att man mår bättre av det. Det blir utan tvekan fler gråtkvällar här i Carolines säng.
God natt!
No comments:
Post a Comment